Rollen av inflammation och oxidativ stress i patofysiologin av depressioner

Depression är ett växande problem globalt och nuvarande medicinska behandlingar ger inte alltid tillfredsställande resultat. Denna artikel undersöker om inflammation och oxidativ stress kan spela en nyckelroll i utvecklingen av depression och om en brist på vitamin C kan vara en underliggande faktor som behöver adresseras.

Depression ökar över hela världen, med uppskattningsvis 322 miljoner drabbade individer, vilket utgör mer än 4,4% av världens befolkning. Detta är en ökning med 18% jämfört med ett decennium tidigare, enligt WHO. Depression har en stor negativ inverkan på livskvalitet och social, fysisk och mental funktion. Många patienter med depression svarar inte tillfredsställande på antidepressiva läkemedel, vilket tyder på att det finns en behandlingslucka som ännu inte har adresserats tillräckligt.

Inflammation och oxidativ stress har föreslagits spela en viktig roll i patofysiologin av depression. Höga nivåer av proinflammatoriska cytokiner och reaktiva syrearter (ROS) kan leda till förändringar som neurotransmittornedbrytning och aktivering av hypotalamus-hypofys-binjure-axeln, vilket resulterar i depressiva symtom. Denna inflammatoriska process kan också minska kroppens antioxidativa försvar, vilket leder till lipidperoxidation och neurotoxicitet.

 

Vitamin C är en kraftfull antioxidant och antiinflammatorisk immunmodulator. En brist på vitamin C är vanligt förekommande och kan leda till neuropsykiatriska tillstånd som depression och kognitiv nedsättning, även innan fysiska symtom på skörbjugg uppträder. Studier har visat att vitamin C har flera antidepressiva effekter och kan påverka viktiga metaboliska vägar som är relevanta för depression. Det är också involverat i syntesen och frigörandet av neurotransmittorer som dopamin och serotonin i hjärnan.

 

Trots den biologiska plausibiliteten finns det begränsad evidens från kliniska studier om vitamin C

effekt på depression. En meta-analys visade ingen signifikant förbättring av humörstatus vid oral tillförsel av vitamin C, men indikerade potentiella fördelar för subklinisk depression. Det föreslås att intravenös administration av vitamin C kan vara mer effektiv, särskilt i fall av inflammatoriska sjukdomar där behovet av vitamin C är högre.

 

 

Sammanfattningsvis framhäver artikeln behovet av ytterligare forskning för att undersöka om farmakologisk administration av vitamin C kan ha ytterligare effekter utöver korrigeringen av brist. Vitamin C-brist är vanligare än man tidigare trott och dess potentiella roll i behandlingen av depression bör utforskas mer noggrant.

Vollbracht, C., & Werner, M. (2024). The role of inflammation and oxidative stress in the pathophysiology of depressions: time to consider vitamin C deficiency. Explor Neurosci, 3, 287-294. https://doi.org/10.37349/en.2024.00050