Mångsidig antioxidant med avgörande funktioner
Vitamin C, även känt som L-askorbinsyra, är vida känt för sina antioxidativa egenskaper. Men dess fysiologiska roll sträcker sig långt bortom detta och innefattar en rad olika processer, från järnabsorption till hormonsyntes och betydande roller i epigenetiska processer. Trots dess popularitet bland allmänheten har vetenskapliga studier visat att höga doser av vitamin C kan fungera som en pro-oxidant snarare än en antioxidant. Detta kan vara en anledning till att plasmanivåer regleras noggrant på absorptions- och utsöndringsnivå i njurarna. Intressant nog innehåller de flesta celler vitamin C i millimolära koncentrationer, vilket är mycket högre än dess plasmakoncentrationer.
Vitamin C:s betydelse demonstreras tydligt genom de olika symptomen vid dess frånvaro, som leder till skörbjugg. Skörbjugg är den enda kliniskt väldokumenterade indikationen för vitamin C. Effekterna av vitamin C-administration på cancer, hjärt-kärlsjukdomar och infektioner är däremot mer tveksamma och diskuteras fortfarande inom forskarvärlden. Vitamin C är relativt säkert, men försiktighet bör iakttas vid administration av höga doser, som kan orsaka allvarliga biverkningar hos vissa känsliga patienter, såsom oxalatnjurstenar.
Absorptionen av vitamin C sker främst i distala ileum och medieras av en natriumberoende transportör. Den biologiska tillgängligheten minskar med ökande dos och vid höga doser reduceras absorptionsförmågan. Distributionen i kroppen visar att plasmanivåerna av vitamin C varierar med ålder och kön, och är högre hos kvinnor än män. Vitamin C omvandlas i kroppen till sin oxiderade form, dehydroaskorbinsyra, som absorberas genom glukostransportörer. Effluxen av askorbinsyra från tarmcellerna till cirkulationen medieras sannolikt av en transportör, men dess identitet är ännu okänd.
Vitamin C fungerar som en kofaktor för en mängd olika enzymer, särskilt de som är involverade i kollagensyntes, hormonsyntes och epigenetiska modifieringar. Det fungerar också som en betydande antioxidant i kroppen och skyddar mot reaktiva syreradikaler. Dess roll i järnabsorption är också kritisk då det reducerar järn till en form som är lättare att absorbera.
Vid brist på vitamin C utvecklar man skörbjugg, en sjukdom med symtom som muskelsvaghet, blödande tandkött, och anemi. Brist på vitamin C kan också påverka immunsystemets funktion och kroppens förmåga att läka sår. Det finns pågående studier om huruvida höga doser av vitamin C kan användas terapeutiskt vid behandling av cancer, hjärt-kärlsjukdomar och infektioner.
Absorption och metabolism:
Absorptionen av vitamin C sker främst i distala ileum och minskar med ökande doser. Vitamin C:s biologiska tillgänglighet är hög men minskar vid mycket höga intag. Vitamin C omvandlas till dehydroaskorbinsyra och transporteras via glukostransportörer, vilket möjliggör dess inträde i cellerna och återställande till aktiv form.
Även om vitamin C anses vara säkert i höga doser, kan det orsaka biverkningar såsom diarré och njursten hos vissa individer. Det är viktigt att övervaka intaget och undvika överdrivna doser för att förhindra potentiella negativa effekter.
Publicerad 2024-05-21
